Udda glas
Publicerat 5 februari, 2015
Observera
Denna text publicerades första gången den 5 februari, 2015. Den kan därför innehålla information eller ståndpunkter som är inaktuella. Den finns tillgänglig på hemsidan för arkivändamål.
När vi gifte oss skaffade vi förstås en komplett uppsättning glas, tallrikar m.m. Genom åren har en del gått sönder och fått bytas ut, annat har hållit bra. Dricksglas har det varit åtgång på. Ibland har vi lyckats köpa någon billig sort som går sönder bara man tittar på dem. Och de åren när barnen var små och vi envisades med att de skulle hjälpa till att plocka ur diskmaskinen gick det åt MÅNGA. Så när det var mest udda glas i skåpet bar jag iväg dem till Second Hand och köpte nya (alltid 12 st!). Men de senaste åren har jag kommit på att hur jag än bär mig åt så är det udda glas som står i vårt köksskåp. Så numera köper jag istället udda glas på second hand. Glas som jag tycker är fina och som inte gör något om de går sönder. Och som är vackra tillsammans.
Jag tänker att församlingen inte är någon perfekt service med matchande tallrikar, assietter, såssnipa, uppläggningsfat och glas. En sådan service är man ju nästan för rädd om för att våga använda, så den blir stående i ett vitrinskåp till ingen nytta. Vi människor är olika, vackra var och en på sitt sätt. Gud har skapat oss så. En och annan assiett kanske har en nagg men fungerar ändå och ett slitet glas kan vara väl så vackert som ett nytt. Om vi som församling tror att vi är den där fina servicen så kan vi vara rädda om oss till döds. Om jag har en finservice men aldrig någon fest då jag kan använda den är den ju totalt meningslös. Och jag tänker att församlingen ska få vara en brokig samling, med en del individer som ratas i andra sammanhang. Vi är Second Hand, vi har olika erfarenheter, erfarenheter som Gud vill att vi ska använda. Inte stöpas om till samma form och bli finservicer.
Ibland är det församlingen själv som jobbar på bilden av att vara ”den perfekta församlingen”, ibland är det människor utanför våra kyrkor som tror att man måste vara ”perfekt” för att få vara med. En klok person sa att församlingen är inte att lägga CV till CV utan att lägga sår till sår.
Min bön är att vi ska våga vara en brokig samling, så som Gud skapade oss. Och vi kan aldrig välja vilka ”glas” han väljer ut nästa gång han går på ”Second Hand-runda” för att hitta nya människor att berika vår kyrka med, bara ta emot dem med en öppen famn.
Casting Crowns har skrivit en fantastisk sång om vikten av att ta vara på de olika gåvor Gud lagt ner i oss och hur viktigt det är för att församlingen ska blomstra.
